 |
TUGGUMMITUGGANDE GER INTE MER TANDSTEN INTE ENS OM TUGGUMMIT
INNEHÅLLER UREA
Spekulationer har förekommit huruvida tuggummituggande kan öka produktionen av tandsten
på grund av det ökade salivflödet, vilket leder till en förhöjd bikarbonathalt och en
mer basisk saliv. Resultaten från tidigare studier har varit motsägelsefulla. Effekten
av det basiska ämnet urea, finns i V6, på tandstensbildningen är också dåligt utredd.
Denna studie, från cariologi-avdelningen vid Göteborgs universitet, visar att tuggning av sockerfria tuggummi upp till 100 minuter per dag i 3 månader inte ökar tandstensbildningen - inte ens om tuggummit innehåller urea.
KÄLLA: Fure S, Lingström P, Birkhed D. Effect of three months frequent use of sugarfree chewing gum with and without urea on calculus formation. J Dent Res 77:1630-1637, aug, 1998.
Författarna till studien, avdelningen för kariologi, Odontologiska Fakulteten, Göteborgs Universitet kommenterar: Den positiva effekten av att tugga på tuggummi för att motverka kariesskador är väl dokumenterad. Studier har visat att ett regelbundet användande av 2-3 tuggummi per dag kan minska antalet kariesskador med mellan 25-50%. Vi har i tidigare studier vid avdelningen för cariologi visat att sockerfria tuggummi, liksom sockerfria sugtabletter, har en god förmåga att höja plack-pH efter ett tidigare sockerintag. Den salivstimulering som erhålls gör att bildade syror neutraliseras snabbare och bortsköljningen av skadliga ämnen påskyndas. Effekten av sugtabletter är lika god som användandet av tuggummi, förutsatt att man suger lika länge som man annars skulle tugga. Rekommendationen är en tugg- eller sugtid på minst 10 min. För sugtabletter som försvinner relativt snabbt rekommenderas därför att man tar 1+1 tablett, dvs att man tar in ytterligare en tablett så fort man sugit slut på den första. Till vissa produkter är det tillsatt olika terapeutiska ämnen, tex urea (finns i tuggummit V6), bikarbonat (finns i sugtabletten Profylin) eller fluor (finns i såväl tuggummi som tabletter), där tilläggseffekt ses av ffa fluor. Viktigast i samband med användningen av tabletter och tuggummi är emellertid salivstimuleringen!
SVENSKA BARN KAN SMITTAS AV MUTANSBAKTERIER FRÅN MAMMAN -
PAPPAN "OSKYLDIG"
Kariesrisken ökar med tidig etablering av kariesframkallande mikroorganismer.
Det är därför av vikt att klarlägga faktorer som inverkar på denna kolonisering. Det
är idag väl känt att mutans streptokocker inte koloniserar munhålan förrän tänderna
brutit fram. Barnets mottaglighet för kolonisering av mutans streptokocker tycks enligt
vissa studier vara begränsad till en kort period, det så kallade "smitt-farliga
fönstret" som antas vara mellan 19 och 31 månaders ålder.
Syftet med denna studie var att klarlägga den intrafamiljära spridningen av mutans streptokocker, samt att även försöka utröna pappans roll som smittkälla. Tjugofem familjer med svensk bakgrund och med mamma, pappa och ett 3-årigt barn i samma hushåll valdes ut. I 11 av dessa hittades mutansbakterier hos alla tre familjemedlemmarna och sex av dessa 11 barn hade samma mutans genotyp som mamman. Inget av de undersökta 25 barnen hade bakterier av samma genotyp som pappan, trots att de flesta av fäderna hade höga eller mycket höga mutans-tal. Ingen samstämmighet av genotyper fanns inom föräldrarparen, trots att de levt i samma hushåll under flera år och att det i 9 av 11 par fanns minst en med höga mutanstal. Fynden talar för att det, inom den svenska kulturen, är liten risk för att smittas av mutansbakterier i vuxen ålder.I de studerade familjerna fanns det två personer med huvudvårdnad om barnet, modern och dagmamman. Ett intressant fynd var att i gruppen barn som inte hade samma typ av mutansbakterier som mamman var det vanligare att dagmamman var den primära vårdnadsgivaren.
KÄLLA: Redmo Emanuelsson I, Li Y, Bratthall D. Genotyping shows different strains of mutans streptococci between father and child and within parental pairs in Swedish families. Oral Microbiol Immunol 13; 271-277, 1998.
Ing-Mari Redmo-Emanuelsson, tandläkare vid avdelningen
för kariologi, TvHS i Malmö och författare till de båda studierna kommenterar:
Vi vill gärna understryka att syftet med studierna har varit att studera bakteriens
kolonisering i munhålan och faktorer som är av betydelse för förekomst eller ej.
Meningen har inte varit att sprida någon form av "bacillskräck". I nuläget
går vi inte ut med några kliniska rekommendationer.
