 |
PROGRESSIONSHASTIGHETEN FÖR DENTINKARIES KARTLAGD
Hälften av alla kariesangrepp som nått emalj-dentingränsen progredierar inte under en 3-årsperiod. Flera faktorer påverkar progressionshastigheten hos såväl emalj-som dentinkaries, där förekomst av klinisk kavitet förmodligen är den viktigaste. Lesionens djup, tandyta, kariesaktivitet och förekomst av fyllning på granntandytan är ytterligare faktorer som kan modifiera progressionshastigheten.
Tandhälsan hos barn och ungdom har förbättrats avsevärt. Många skandinaviska ungdomar har idag få eller inga restaurerade approximalytor. Orsaken till detta är, förutom att kariesprevalensen sjunkit, även en långsammare progressions-hastighet av redan etablerad karies i kombination med en ändrad behandlings-filosofi. Men det är också viktigt att framhålla att en del ungdomar har hög kariesprevalens och hög kariesaktivitet.
Två viktiga överväganden måste göras vid terapiplanering av en karierad tand; om och i så fall hur snabbt karieslesionen kommer att progrediera. Progression genom emaljen är oftast långsam, vilket rättfärdigar remineraliserande istället för restaurerande terapi. Kunskapen om progressionshastigheten hos dentinkaries är emellertid liten. Syftet med denna studie var att röntgenologiskt utvärdera progressionen hos approximal karies genom emaljen och in till yttre delen av dentinet.
Kariesprogressionen registrerades regelbundet med bite-wing på 536 barn som följdes från 11 till 22 års ålder.
Resultaten visade att 50% av de karieslesioner som nått emalj-dentingränsen (se figur) "överlevde" (progredierade inte) under en 3-årsperiod. Variationen mellan tandytorna var emellertid stor, där överkäkssexorna distalt hade den längsta överlevnadstiden på ca 6 år och överkäksfemmorna distalt hade den kortaste på ungefär 2 år (angivna som medianvärden dvs att 50% av angreppen progredierade efter den angivna tiden). Barn som hade >1 approximalt dentinkariesangrepp vid 11-12 års ålder hade 2,5 gånger större risk för att få nya emaljkariesangrepp än de som hade 0-1 sådana angrepp.
KÄLLA: Mejàre I, Källestål C, Stenlund H. Incidence and progression of approximal caries from 11 to 22 years of age in Sweden: A prospective radiographic study. Caries Research 33:93-100, 1999.
Mer om kariesprogression hos barn och ungdom finns att läsa i ett kapitel skrivet av Ingegerd Mejàre i Munksgaards årsbok Odontologi 99 sid 43-51,
Dan Ericson, docent vid avd för Cariologi, Malmö Högskola:
Detta är en intressant och bra studie där det finns väldigt mycket information att
hämta från resultaten. I princip säger den att vissa kariesangrepp kan hålla sig
stilla utan progression. Man undrar om ett litet kariesangrepp kan vara lika bra som en
fyllning. Men nu är det inte riktigt så enkelt, eftersom det är medianvärden som
presenteras i översiktliga diagram. Det svåra är att veta vilka kariesangrepp vi kan
lämna och vilka vi bör restaurera, vilket också diskuteras i artikeln. Även om karies
går långsamt i genomsnitt, finns fortfarande patienter med snabb progression och en
individuell riskbedömning är viktig.
