meny-rapporter.gif (2417 bytes)

rub-bransch.gif (566 bytes)

bottenlog.gif (1497 bytes)

 

banner-mailinglista.gif (4377 bytes)

Kalender stripe-fix.gif (52 bytes) Översiktskarta stripe-fix.gif (52 bytes) Webmail stripe-fix.gif (52 bytes) Länkar stripe-fix.gif (52 bytes) ODIS? stripe-fix.gif (52 bytes) E-post stripe-fix.gif (52 bytes) Sök
Åter arkivet

Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa intressanta inlägg om antobiotikabehandling inom parodontologin på ODIS-listan. Här är en av de senaste skrivelserna av Leif hagne som är mycket läsvärt, ett referat ifrån en parodontologikurs i Basel. Anders Wikander som redogjorde för sina goda resultat med antibiotikabehandlingen på en grupp av av patienter med mycket svårbehandlad parodontit kommer att vara en uppföljning här inom kort.

Hej, 
Jag var på en intressant parod-kurs i Basel, där mycket inom traditionell parodontologi ifrågasattes.

Några "highlights": 
Histologiskt är det stor skillnad på en "friskbehandlad parodpatient" och en frisk patient som inte har haft parodontit. Viktigaste skillnaden är ju som alla vet det långa kontaktepitelet som ersatt de dentogingivala "Sharpeyska" fibrerna. Anatomiskt är också skillnaden stor. Det är mycket svårare att hålla ordentligt rent för en behandlad parodpat. än för en frisk patient. (Furkationer, invaginationer, konkaviteter i gingivan interdentalt..) Speciellt interdentalt är det svårt att hålla rent. Envis instruktion är oumbärlig för lyckat resultat. Parodpatienter behöver MYCKET TÄTA recallintervall. Redan på väg ut till hissen efter recall-behandlingen sätter pellicel- och plackbildning igång. Ett bättre namn än recall för parodpatienter är "Supportive Periodontal Therapy", (kort SPT). Rutinmässiga recall i fasta tidsintervall för parodpatienter är m.a.o. totalt fel. Typiska parodbakterier finns i en enorm reservoir även på tungryggen, därför är det extra viktigt att parodpatienter även borstar tungan. En viktig start och referenspunkt för bestämmandet av recalintervallet är reevaluationskontrollen efter avslutad "debridement", (dvs. avlägsnadet av fr.a. subgingival plack). Om man väntar för länge, tex. 3 månader, med denna kontroll, och om patienten inte kan hålla ordentligt rent, läker inte parodontiten ut, och effekten av den subgingivala saneringen kan bli motsatt, dvs. genom traumatiseringen av vävnaden subgingivalt accelereras nedbrytningen av parodontiet. Supragingival plackfrihet efter behandling är oerhört viktig om man vill bota/stoppa parodontiten, (utan supraging. plack inget subging. plack). Antibiotikaterapi (Metronidazol 250mg + Amoxicillin 375mg) 3ggr dagligen i en vecka, ordineras om attachementförlusten fortskrider trots noggrann initiialterapi och munhygieninstruktion. I princip skall alla approximalrum hållas rena en gång dagligen med flaskborstar monterade i borsthållare. OBS! Flaskborstarna skall ALLTID doppas i 0,1% klorhexidingel. Flaskborstarna skall vara 0,5-1 mm större än interdentalrummen. "Julgrans-formade" borstar undvikes. Handdepuration som enda metod att behandla subgingivala fickor är att betrakta som FEL-behandling idag. Dessutom är det KOMPLICERAT och i vissa fall t.o.m. omöjligt att t.ex. i furkationer handdepurera adekvat. Det är lätt gjort, även för erfarna behandlare, att depurera med fel spånvinkel vilket medför otillräcklig effekt av depurationen. En hel arsenal olika curetter och scalers behövs för olika tandytor, och dessa måste dessutom slipas kontinuerligt för att vara effektiva. Visserligen har det visats att metoden KAN vara kliniskt effektiv, med "biverkningarna" är för stora: För stort mjukvävnadstrauma, attachmentförlust, cementförlust, dentinförlust, känsliga tandhalsar (STORT problem för många patienter). Fel utfört kan handdepuration m.a.o. förstöra parodontiet. Subgingival tandsten längst in i fickan är pr.taget OMÖJLIGT att avlägsna utan att skada parodontiet, pga curettens form, tjocklek och arbetsätt. Eggen måste ju appliceras UNDER den subgingival tandstenen för att kunna avlägsnas. Avlägsnande av endotoxiner och smear-layer på rotytan mot vilken mjukvävnande skall läka efter behandlingen är med hand-depuration osäker. Olika behandlare handdepurerar TOTALT olika. Fr.a. är det visat att kraft och frekvens varierar enormt mellan olika behandlare. Den överlägset bästa metoden, och den som minst skadar parodontium och tand är ultraljuddepuration med MICRO-SPETSAR. Firman Satelec har t.ex. en mkt bra apparat. Även speciella högfrekevensrengörare som sättes på turbinanslutningen, (typ Titan-S?), funkar utmärkt. Viktigt är att spetsarna är tunna. svängda och långa för att åtkomligheten skall vara så god som möjligt, fr.a. i smala furkationer där det t.o.m. kan finnas små "kupoler" i koronal riktning som med handinstrument är omöjliga att rengöra. Om dessa "kupoler" inte görs rena ordentligt orsakar bakteriereservoiren där fortsatt nedbrytning av parodontiet. Dessa tunna micro-spetsar når fickans botten MYCKET bättre än handinstrument. För micro-spetsarna finns det ingen optimal "spånvinkel" som behöver tänkas på. Fickan spolas ren samtidigt, (vatten tillräckligt, antibakteriellt kyllösning har ej bättre plackreducerande effekt)). Mindre kraft behöver appliceras ultraljudsdepuration, ( i viss mån självreglerande eftersom ju hårda man tycker desto mindre effekt och desto mindre skada på rotcementet). Gamla handinstrument används ENBART för att kolla om rotytan är jämn efter ultraljudsdepurationen. Kontroll med t.ex.tunnt slipad Gracey-curett funkar bättre än kontroll med ficksond. När fickdjup mätes skall man alltid använda samma sorts sond och kraften skall endast vara 25 pond (0,25Newton). Motsvarar kraften man erhåller om man håller sonden allra längst ut på handtaget och låter spetsen vila på nagelbandet. Det finns sonder som ger efter eller piper när man mäter med för högt tryck. Vid varje SPT-tillfälle, (dvs. recall), mätes alla fickor som var 4mm el. djupare vid initialundersökningen. Det sammanlagda djupet på dessa fickor skrives upp och om denna siffra plötsligt ökar kollas ALLA fickor igen, samtidigt som orsaken försöker identifieras/elimineras och recall-intervallet minskas. (Lite speciell metod kanske..?) Plackkontroll genomföres vid varje recall, liksom BOP i tandköttskanten, (Bleeding On Probe). Kan ev. göras med ultraljuds Micro-spetsen efter plack-kontrollen. Detta var mycket grovt ett referat från denna kurs. 

Mvh
Leif Hagne

 
bottennavi.gif (840 bytes) odis-logolong.gif (1127 bytes)
 © ODIS-1998